tisdag 20 maj 2008

Försovd och drömd

Jag ville gå upp åtta, men tji fick jag.
Jag drömde en massa läskiga drömmar istället.

I den första var jag kanske 5 år. Jag, far, bror och Fanny (hunden vi hade när jag var liten, som valp) hade picknick på en äng mitt i natten och plötsligt slår det ner ett stort eldklot mitt i picknicken, alla kastar sig åt alla håll, hunden brinner och springer runt i panik.
Min far är i chock och gör ingenting åt att hunden brinner, så jag går och släcker henne med en filt.
Så var hon glad igen.
Jag trodde verkligen att detta var på riktigt, och att det var filmat och fanns på youtube, jag tänkte "åh, när jag vaknar måste jag visa folk den här filmen".

Sen var jag i Åsarna (vid ö-vik typ, hos min farmor och farfar) med hela familjen, inklusive den gamla hunden. Jag hade fått en hage med hästar och kor, som jag skulle mata med konstgjort hö som såg ut som väldigt stora nudlar.
En dag hade en häst sjunkt ner i marken och bara huvudet stack upp, sen sjönk hunden också.
Vi slet upp dem och det började dyka upp små, små vulkaner överallt.
Vi springer in i huset, tillsammans med alla andra bybor, och det börjar rulla iväg ned för ett berg. Jag var plötsligt utanför huset och höll i mig i ett snöre, väldigt Indiana Jonesigt.
Det stannar till slut precis vid kanten på ett vattenfall, hunden sprattlar ut ur huset och har brutit alla ben, vi var mycket glada att se varandra.
Sen stod vi och lagade mat i ett typiskt postkatastrofiskt samhälle.

Igår drömde jag en ofta förekommande dröm:
Jag behöver av någon anledning köra bil väldigt akut, jag har inte körkort och är inte helt haj på körande. Jag sätter mig i bilen, börjar köra, och plötsligt befinner jag mig i baksätet.
Jag har ett val: jag kan antingen nå ratten Eller pedalerna (men aldrig bromsen), och vad jag än väljer att nå så måste jag lägga mig ner i baksätet för att kunna nå dem med fötterna och ser alltså inte alls vad jag gör.
Så håller det på, i extrem slow-motion.
En produkt av, eller anledningen till, att jag har ångest vid tanken på att jag bör ta körkort.

Inga kommentarer: