Om man råkade sova till 16 spelade det ingen roll, utan man fortsatte glatt på samma spår och satt inne framför datorn till 07 på morgonen, upprepade processen och var lika glad för det.
Nu drabbas jag av ångest om jag råkar försova mig till 8, då är hela dagen förstörd och jag segar fram till 14-tiden - då jag känner mig ytterligare lite mer värdelös eftersom att det börjar bli mörkt och jag inte varit utomhus än,
Tanken "jag borde verkligen ta en promenad, NU" slår mig - men vinner sällan mot "äh, jag kommer typ hinna två meter och sen är det mörkt. kul att promenera när det är mörkt eller".
Varpå jag låter bli att ta en promenad för att strax därefter kritisera mig själv för att det var ett kasst beslut.
Ibland kan det vända på kvällen så jag hinner känna mig lite konstruktiv.
Jag gillar att vara vaken snortidigt på mornarna, 04-06 är optimal tid att vara vaken, jag gillar känslan av att det bara är jag i hela världen som är vaken och att jag får vara jätteifred och göra vad jag vill.
Helst ska det vara okonstruktiva aktiviteter, spela ett spel, se en serie och dricka te.
Jag gillar dock även att göra samma sak sent på natten, och det är alltid svårare att stiga upp än att låta bli att sova
Med andra ord, jag känner ett stort behov av en ordentlig dygnsrytm, men konlikterande intressen och brist på disciplin hindrar mig från att upprätthålla den.
Däremot är jag rätt nöjd med att jag inte har större problem i mitt liv än det här.
