onsdag 2 juli 2008

Row, row, row your boat...



Det var en gång en Ryss, en Kines och en kanot. Ingen Bellman.

söndags for vi (jag, jakob, nils, marina och håkan), efter lite förseningar pga bakfull håkan och reparerande av krängningshämmarled, iväg långt upp innåt landet.
Väl uppe på 337 meter över havet sjösattes Ryssen, Kinesen och Kanoten (uppblåsbara gummifarkoster döpta efter nationalitet/utseende) och vad som förväntades vara en vild, adrenalinspäckad forsränning påbörjades.

Men de första två dagarna såg vi bara mesforsar och stora, sega sel (sjöar). De fyra "ofarbara" forsarna var i allra högsta grad farbara men de hade onekligen varit intressanta om det inte varit högvatten.
Tredje dagen började det forsa litet bättre, En fors höll adrenalinmåttet:

Jag och jakob kommer paddlandes och ser att Nils står på en sten bredvid annalkande fors, frenetiskt och förskräckt vifftande med armar åt Marina som är framför oss i Kinesen.
Vi ser Marina försvinna.
Strax efteråt märker vi att, oj fan, här var det ett stup.
Jag satt i fören och blev doppad upp till halsen ungefär, innan båtens lyftkraft tar upp oss igen.
Det var fantastiskt kul.

det var dock litet moralsänkande att forsränna dyngsur (det funkade bra i kanoten, där man alltid paddlade och höll sig varm. men i ryssen, där man ofta bara sitter still medans någon annan ror var det inte lika kul).
Jakob lurade mig, "låna regnkläder av mig" sa han, senare upptäckte jag att regnkläderna bara tålde en viss väta.
Sista timmen, blöt, i regn, med sällskap av specialtränade attackmygg vid väg 334, väntandes på skjuts hem var inte den bästa tiden i mitt liv - men annars var det kul.
När jag får lön (yay!) måste jag fixa lite bättre gear.

Jag och Jakob har länge försökt charma till oss en bonuskatt, dvs en katt som kommer och hälsar på ibland och är mysig men får kattlådan skött av någon annan, och idag spatserade den lokala tokmysiga skogisen förbi - när jag lägligt nog satt på gräsmattan och fjällade min monstergädda som jag drog upp igår.
Ett bättre tillfälle för att charma katter får man inte, den fick smaka gädda och nu är vi vänner.
Den har utforskat lägenheten och kom och hälsade på en gång till senare idag, och verkar ha spenderat en hel del tid i våra utmöbler.