Jag brukar alltid tycka att det är litet trevligt på något sätt att vara sjuk, förutsatt att det inte handlar om kräkningar och dödssjukheter förstås, för då får man vara hemma från skola/jobb, sova hur länge man vill, bara äta varm blåbärssoppa med glass, mysa i filtar, se på film osv osv - utan att känna sig det minsta skyldig.
För första gången i mitt liv känner jag dock att jag verkligen Vill vara i skolan, jag vill inte missa en enda dag.
Samtidigt har jag en mycket stark HELVETEJAGBEHÖVERPENGAR-känsla som gör att jag verkligen inte vill missa något av de få passen jag har kvar på jobbet innan vi slutar köra.
Detta utgör ett stort problem.
Nu har jag varit svårt förkyld i 10 dagar utan förbättring. För att jag, just det, går till skolan OCH jobbet (18-timmars arbetsdagar med 4h sömn är det bästa) ändå.
Snart behöver jag inte jobba mer dock, då ska jag istället turboläsa fysik under all min lediga tid i ett antal veckor.
Jag kommer antagligen dö ganska snart, jag är överlag ganska nöjd med mitt liv, det var trevligt att känna er.
Annars är mina planer för framtiden:
* Skaffa imunförsvar.
* Läsa 150p (FyB) på fem veckor, utöver min heltidssysselsättning. Jag räknar med great success då jag är litet bättre än alla andra.
* Få miljarders miljarder retroaktiva pengar och skratta åt alla som har planerat sitt liv i god tid och tänkt på konsekvenser.
Idag har vi för övrigt ritat en soptunna hela dagen, ett förvånansvärt intressant motiv, och den allmänna uppfattningen i klassen är att det är psykiskt utmattande att rita.
Men det har en helt motsatt effekt på mig, det är nästan som om all min hjärnaktivitet upphör när jag ritar givna motiv, jag tänker inte öht och märker knappt vad jag gör. så för mig känns det som att jag just haft en god natts sömn.
Åtminstonde psykiskt.
Jag tror det är det optimala att kombinera med fysikstudier, om man nu måste ha 220% sysselsättning - olika hjärnhalvor, d'uh.
Pic: Related.
Från Årrenjarka, här höll jag mig extra sjuk med hjälp av vilda stugfester varje kväll.
