Inte nog med söta små lappar.. jag får värdens bästa mail! <3Han visar mig rävar, vilken fantastisk och insiktsfull gest. Jag är ärligen imponerad, rävar gör mig alltid glad.. och nu får jag dem direkt i brevlådan. aaaah.
Varför blir jag så glad? jag har nog utvecklat en ganska stark obsession, de ser så mjuka och mysiga ut, de är listiga och har stor svans och ibland stora öron.
Och de låter roligt.
Den mest spännande räven i min uppväxt är nog den sk Källarräven, som jag träffade i 4-års-åldern.
En dag följde jag efter min far ner i källaren, men något rörde sig i skuggorna längst bort i korridoren (som var väldigt lång när jag var liten, nu är den 2 meter) så jag avvek från min kurs mot min fars verkstad.
På väggen såg jag skuggan av en räv, jag sträckte ut handen mot den (jag ville ju klappa räven) och rävskuggan bet skuggan av min hand, det gjorde fruktansvärt ont.
Jag vågade inte gå ner igen på flera veckor, inte ens för att hämta glass.
Men ingen trodde på källarräven, de skrattar fortfarande åt mig.
Andra intressanta kuriosa om vår källare är:
- grunden byggdes 1944, och byggarna hade tydligen tråkigt på jobbet för de har ritat ett hakkors, en smiley och en häst i betongen.
- det är jag som har lagt det fantastiska golvkaklet när jag under en sommar utan sommarjobb agerade allt-i-allo åt släkten, jag får ett trevligt sense of accomplishment varje gång jag går på det. Ty det var väldigt knepigt att kakla det ojämna och trasiga betonggolvet som finns därunder, och det är riktigt fint.
- Jag har fortfarande inte hittat lockespindlarnas övervintringsplats, men jag vet att den finns... och fasar...
