"Det är det här man blir tjock av"

Bevingade ord av Klara.

Faktiskt, det är precis sånt här man blir tjock av.
Men nu har cyklandet börjat så man kanske klarar sig ändå. Jag cyklade idag för tredje gången i år, med cykelmusklerna jag inte använt sen förra sommaren, in till stan för att äta glass på underbara 7th Heaven med Sara och Klara. Men de hade måndagsstängt (som alla restauranger alltid har, men inte fan kommer man någonsin ihåg det).
Vi gick på Roasters istället, fik och kaffe/drinkdrickande.
När Roasters stängde förfarar vi oss över att det är måndag och ingenting är öppet, det blir en gammal goding: Stripsmenyer och häng på Max till stängningsdags, like the old days.
Klara var länge sen, hon verkar flänga runt hela tiden, nu är hon här i en vecka och förhoppningsvis blir det mycket Sara-Klara-häng.

Jag tokspurtade hem på min Nova, i uppförsbackar, motvind och regn, det tog 18 min. Det var länge sen jag var fysiskt ansträngd, på riktigt alltså. Det var trevligt. Jag gillar att jag faktiskt inte försöker hitta på dåliga anledningar att ta bussen istället för att cykla, som jag alltid brukar göra.

Imorgon ska jag iväg och prata med bildlärarna på ES för att få en referens till en ansökan till sunderbyns folkhögskola (didn't see that one coming, did you?), försöka flirta in mig i brännugnen samt inventera bild och form-klassernas intresse av ett sammarbete med mitt kommande kulturprojekt. Mer om det en annan dag.

Angående mitt drastiska hopp från marinbiologi till konsthögskola; Jag har insett en sak. Jag har ett par huvudsakliga intressen som alltid funnits i mitt liv, de finns alltid där men det varierar vilket som är aktuellt, från år till år i princip.
Jag har varit jättepepp på marinbiologi och akvaristik i ett år nu, och det kommer alltid att vara intressant, men just nu känner jag bara vara en djup konstnär och bli som Bruno Liljefors.
Det känns inte längre som en bra plan att påbörja en hård utbildning på 5 år, jag kommer inte att hålla mig entusiastisk länge.