Delay, ja. Jag tänkte skriva om det här för länge sen men glömde bort/förträngde det.
När mitt SIM-kort strejkade beställde jag ett nytt som skickades till min folkbokföringsadress, dvs till föräldrarna (jag är dålig på att få saker gjort. ja. här adressändras inte förrän några år efter man flyttat någonstans).
Jag och jakob körde dit sent på kvällen efter jobbet för att hämta det.
Huset var som vanligt, men där fanns ingen katt. Det har aldrig varit så tomt. Luften var tung av kattfrånvaro, och ändå gick jag hela tiden och tänkte "jag måste klappa Missi lite innan jag går också".
Det märks inte att hon är borta när jag inte är där, jag intalar mig att anledningen till att jag inte sett henne på ett tag är för att jag helt sonika inte hälsat på.
Jag skjuter på att hantera det genom att hålla mig borta och det känns väldigt fel att göra, det får inte bara rinna ut i sanden utan att jag sörjer henne ordentligt.
Men jag är faktiskt nästan aldrig pepp på att åka dit för att vara ledsen och deprimerad.
Titta, jag tror att det är mitt första emo-inlägg.
Jag vill ha tillbaka min skrivbordskatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar