Nu är det ganska spikat.

Vi avlivar Missi nästa torsdag, om en vecka.
Jag tar det inte så hårt som jag trodde jag skulle göra, iallafall inte än.
Hon har som alltid varit där så det har inte alls sjunkit in att hon Kan försvinna, det kommer det göra.. som fan, förr eller senare.
Det är iallafall bättre än att hon fortsätter tyna bort som hon gör nu,
hon väger nog mindre än ett kilo vid det här laget, man vågar knappt ta i henne, njurarna verkar vara på väg att lägga av helt, hon tvättar sig inte och är antagligen döv.
hon har levt och varit frisk, glad (=arg) och världens bästa katt i 18 år innan det här. Man kanske inte kan begära mer.

Jag har bott hos föräldrarna de två senaste dagarna och ska hänga där väldigt mycket och mysa med mitt mysmonster hela dagarna framöver, och ge henne många räkor. Göra det bästa av den sista tiden.

Blä

Igår tyckte jag att det var mycket trevligt att vara sjuk, då jag hade kommit förbi de dagarna då det gör ont att vara förkyld och övergått till att bara vara hostig och utmattad.
Man Får hasa runt iklädd enbart en för stor t-shirt hela dagen.
Man Får ligga i soffan under filtar och se serier i sträck.
Man Får äta glass bäst man vill.
Man Får sova 14h/dygn, och vara trött ändå.
Allt detta Får jag iof göra precis vilken dag som helst, sjuk eller ej, men då finns där alltid något samvete som petar på mig.

Nu mår jag bajs däremot, det är inte alls kul, om jag hostar mer kommer jag vändas ut och in.
Och det är inga bekväma hostningar. usch.
Nu vill jag bara sova så jag slipper det här, men det är inte lätt att sova när man hostar inälvorna ur sig.

Min mor ringde just och undrade om katthälsa, om man skulle våga avmaska henne eller om hon är för skröplig och tokdör. Jag bad henne ringa en veterinär och fråga, och passa på att fråga lite annat i allmänhet om kattskräpet och hennes symptom, vad man bör göra osv.

Jag vet vad de kommer att säga.

Jag vet att folk läser det här, och det är fler än de jag vet borde vara intresserade (typ.. jakob?)/borde läsa för att det är er plikt som närmre vänner (typ... 4-5 pers?).
Jag har en massa returning visits från Kallax i, brace for "huh?", Kronobergs län, från frankrike och från Oklahoma.
Vilka är dessa mystiska människor?

Hursomhelst. Det minsta ni kan göra, om jag ska sitta här och underhålla er med mina intressanta anekdoter och humorous ways dagarna i ända, är att pallra er hit och städa mitt kök.
Där finns mängder av disk, och om inget görs åt det snart så bildar det ett eget ekosystem.

Min skådespelarkarriär

Har just börjat.

Jag var, tillsammans med fanny och susanna, statist för TV-serien Höök.
Det hade skett ett mord, vi såg intresserade och nyfikna ut.
Det delades ut lappar, vi ignorerade.
Crewet var så imponerade av min insats att de funderar på att låta mig ta över huvudrollen, och då byter serien namn till "Arnqvist". Det klingade bättre, tyckte de.
Jag fick 300kr och ugnspannkaka, men tji fick jag, innan jag visste ordet av så stod jag med händerna tomma.
Fildelaren var för snabb för mig, han tog både pengarna och min lunch.

Sen var det sushi på kojis, med fanny och sofia, inlagd ingefära är min nya passion, jag beställde en väl tilltagen extrahög.
Det har blivit väldigt mycket sushi, i torsdags var det sushimiddag. Jag gjorde 7 sorters maki och 4 nigiri i olika kreativa former och sammansättningar (som jag, självklart, glömde att fotografera. det var mycket imponerande). Overkill, it could be my middle name.
Jag flirtade lite med Marina som till hösten behöver anställa folk till något restaurangaktigt som lät väldigt trevligt, och förhoppningsvis har jag iallafall en del av en fot inne.
Vill gärna få lite erfarenhet i restaurangbranschen, och i detta jobb ingår även att man får ta hem maten man lagar. Underbart, om det blir något.
Jag lånade ut mitt hår till alla i sällskapet, men det var bara jimmie som fastnade på bild.
De flesta ser ganska löjliga ut i mitt hår, men jag gillar att det går att låna ut.

Idag har jag en såndär dag, en såndär... heldag.
Nej, en såndär dag då jag inte alls gör någonting, jag vaknade och var förkyld.
Så idag fördriver jag mig själv genom att se desperate housewives under en filt i soffan/gamla disneyfilmer på VHS under ett duntäcke i sängen medans jag dricker te och söker efter kola-veins i min Ben&Jerrys phish-food som jag lyckligt hittade i frysen.
Förkylningen skyller jag på BOB-film, jag fick sitta och se intresserad ut på en kall sten väldigt länge, men det är sånt man får ta om man är skådespelare.
Jag är förhoppningsvis frisk snart, och ser fram emot en eventuell tv-spelsturnering.

Bokhylla och glass

Idag hoppade jag av mina kurser, alla utom Matte C, som jag kanske gör klart.
Jag har även varit duktig och skickat ett mail till Majbritt, som man tydligen ska prata med om man vill starta något häftigt projekt eller undrar något.
Jag har undrat om finansiering och kontaktpersoner.

Mitt projekt är att förvandla Kulturens hus-parkeringshusets malplacerat okulturella vita, tråkiga väggar till ett till konstgalleri, tanken är att diverse konstskoleelever och allmänt unga och oexponerade kreativa människor ska måla tavlor direkt på väggarna - så får de en chans att bli sedda av allmänheten.

Alla blir glada:

Parkerare: har inte lika tråkigt när de parkerar
Deltagare: Får sin konst sedd av allmänheten
Jag: Får måla rävar på väggarna, får awesome projektledar-skills och får, brace for klysch,... fan! vad heter det? make a difference, fast på svenska. Samt att jag har en sysselsättning.
Luleå: Får ett rikare kulturliv och alla andra kommuner blir avundsjuka!
Jakob: Är Jätteglad och entusiastisk över mitt lilla projekt <3
Mor: Blir säkert överlycklig om jag är kulturell och följer i hennes fotspår.

Anyway, hade en liten dejt med Jakob på 7th, mmmm.
Sen åkte vi till föräldrarna, snodde en bokhylla och klappade kattskruttet.
Tog med alla mina böcker och draken, skulle ta med mig min räv också men Missi blev upprörd när jag försökte ta den, så hon får ha kvar den.
Jag älskar mina böcker, och att pyssla med dem.
Jag hade problem med hur jag skulle ordna dem. efter författare, såklart... men jag vill även sortera efter genre, alfabetet, jakobs böcker/mina böcker samt pocket/inbunden.
Alla hyllor ska också vara fulla, och man får inte "bryta" en författare (böcker från samma författare på olika hyllor för att inte alla fick plats). Så jag måste hitta författare jag har rätt bredd böcker av, och pussla ihop dem på hyllorna.. efter genre..
Det är inte perfekt, men det får duga för idag.

Nu ska jag äta frysta bär och se Desperate Housewives.

Försovd och drömd

Jag ville gå upp åtta, men tji fick jag.
Jag drömde en massa läskiga drömmar istället.

I den första var jag kanske 5 år. Jag, far, bror och Fanny (hunden vi hade när jag var liten, som valp) hade picknick på en äng mitt i natten och plötsligt slår det ner ett stort eldklot mitt i picknicken, alla kastar sig åt alla håll, hunden brinner och springer runt i panik.
Min far är i chock och gör ingenting åt att hunden brinner, så jag går och släcker henne med en filt.
Så var hon glad igen.
Jag trodde verkligen att detta var på riktigt, och att det var filmat och fanns på youtube, jag tänkte "åh, när jag vaknar måste jag visa folk den här filmen".

Sen var jag i Åsarna (vid ö-vik typ, hos min farmor och farfar) med hela familjen, inklusive den gamla hunden. Jag hade fått en hage med hästar och kor, som jag skulle mata med konstgjort hö som såg ut som väldigt stora nudlar.
En dag hade en häst sjunkt ner i marken och bara huvudet stack upp, sen sjönk hunden också.
Vi slet upp dem och det började dyka upp små, små vulkaner överallt.
Vi springer in i huset, tillsammans med alla andra bybor, och det börjar rulla iväg ned för ett berg. Jag var plötsligt utanför huset och höll i mig i ett snöre, väldigt Indiana Jonesigt.
Det stannar till slut precis vid kanten på ett vattenfall, hunden sprattlar ut ur huset och har brutit alla ben, vi var mycket glada att se varandra.
Sen stod vi och lagade mat i ett typiskt postkatastrofiskt samhälle.

Igår drömde jag en ofta förekommande dröm:
Jag behöver av någon anledning köra bil väldigt akut, jag har inte körkort och är inte helt haj på körande. Jag sätter mig i bilen, börjar köra, och plötsligt befinner jag mig i baksätet.
Jag har ett val: jag kan antingen nå ratten Eller pedalerna (men aldrig bromsen), och vad jag än väljer att nå så måste jag lägga mig ner i baksätet för att kunna nå dem med fötterna och ser alltså inte alls vad jag gör.
Så håller det på, i extrem slow-motion.
En produkt av, eller anledningen till, att jag har ångest vid tanken på att jag bör ta körkort.