Rävioli

måndag 22 februari 2010

"Teckna den här diffust belysta mannen i badbyxor gjuten i gips som hänger här i taket (Ja, vadå?)"

Skit i det, tänkte jag, efter en stund.

Därav ytterst okomplett badbyxman men ganska komplett tentakeldjur.

Jag är ganska säker på att LL bestämde sig för att jag är en lost cause.

En stackars, naken och halv man.

Något jag observerat på senare tid är att jag blir ohyggligt makaber när jag har tråkigt.

Vad det bottnar i är oklart.

Skulle kunna vara omedvetna aggressioner, jag är ju faktiskt vansinnigt sansad till vardags.

Mitt range of emotions går från Road till Lätt besvärad/irriterad, via Nöjd.

Det måste finnas något bortom det, har jag alltid tänkt.

Men nu har jag lite pengar, dem ska jag bara simma, fika och åka buss för.

Jag gick en bra stund med den där känslan man får när man glömt göra något ohyggligt viktigt.

Jag visste att det var något jag tänkte göra som skulle göra mig lycklig.

Sen kom jag på det, jag skulle titta på den här.

Och mitt liv blev mycket riktigt bättre.

Har länge känt att jag inte utnyttjar lokalerna på skolan tillräckligt, så jag och Fanny gjorde som sanna konstnärer gör och åkte dit ikväll.

Lera, vin och, i brist på annat, underlig klassisk musik.

Nu har jag ett efter-skolan-projekt, det känns bra.

Limpan är kanske det bästa djuret jag känner.

Han kan pipa Arkiv X-låten och göra hemskt övertygande immitationer av både muränor och lejon.

Helt enkelt fantastisk.

Eh, ja, av okänd anledning gick det inte för sig att rotera.