Jag och jakob städar, och jag tömde det sista akvariet som stått och varit jobbigt i några månader.
Tänkte att jag skulle skotta ur lite sand så att det gick att bära så jag skulle hämta ett par hinkar som står på vår redneckiga backyard.
Jag klättrade över en trave lastpallar för att få tag på dem... och föll ner i ett knippe brännässlor -.-
Nu har jakob smort in mig med tandkräm (halva ryggen och ena armen) och jag är litet less. jag är inte jättepepp på att städa längre, needless to say.
Jag rev mig också, på en massa plank och skit - tandkräm i rivsår är ingen hit i sig men nu är det bara bra för det gör att jag inte känner övriga åkommor lika mycket.
Mööööööp.
söndag 31 augusti 2008
torsdag 28 augusti 2008
Stockholm
En speciellt liten katt stal fokus från vår stockholmsresa, nu har det som gått ett tag så jag har inte riktigt längre någon relation till resan - sådär som man har precis när man kommit hem.
men:
* Allt var dyrt som faaan
* Kagrra var awesome, helt klart värt resan och prisklassen. Kommer de tillbaka ser jag dem igen.
* Jag var fattig, men scorade några inköp ändå:
- Sandman - dream country (nu har jag alla!)
- Interworld av gaiman och michael reaves.
- azuki-bönor, rispapper (såna som man eter) och många sorters furikake
ALLA! (utom några fristående) Jag blir faktiskt lyckligare av att Ha böcker, jag är alltid glad när jag tänker på att jag har en stoooor bokhylla fylld med bra böcker hemma.
Den översta, The Dream Hunters, är den bästa någonsin, av allt. Jag älskar den, alla borde läsa den... flera gånger.
Så, spännande matvaror och böcker - är vad jag spenderar pengar på.
men:
* Allt var dyrt som faaan
* Kagrra var awesome, helt klart värt resan och prisklassen. Kommer de tillbaka ser jag dem igen.
* Jag var fattig, men scorade några inköp ändå:
- Sandman - dream country (nu har jag alla!)
- Interworld av gaiman och michael reaves.
- azuki-bönor, rispapper (såna som man eter) och många sorters furikake
ALLA! (utom några fristående) Jag blir faktiskt lyckligare av att Ha böcker, jag är alltid glad när jag tänker på att jag har en stoooor bokhylla fylld med bra böcker hemma.Den översta, The Dream Hunters, är den bästa någonsin, av allt. Jag älskar den, alla borde läsa den... flera gånger.
Så, spännande matvaror och böcker - är vad jag spenderar pengar på.
jobb, jobb, jobb
25 september slutar laponia-säsongen, har varit litet stressad över det men sen fick jag reda på att de behöver hjälp i teaterbaren.
Frågade Otto (kock där och på laponia) om det var en möjlighet för mig att jobba där sen och han verkade tycka att det gick att fixa. Score!
Jag är fantastiskt hurtig, jag har joggat varje morgon i flera dagar (fler än jag brukar innan jag börjar bli lat och lägga det på hyllan några månader till), och det läskiga är att jag Vill göra det. Inte bara för att jag borde, utan för att det är trevligt.
Hoppas att det faktiskt håller i sig den här gången.
Frågade Otto (kock där och på laponia) om det var en möjlighet för mig att jobba där sen och han verkade tycka att det gick att fixa. Score!
Jag är fantastiskt hurtig, jag har joggat varje morgon i flera dagar (fler än jag brukar innan jag börjar bli lat och lägga det på hyllan några månader till), och det läskiga är att jag Vill göra det. Inte bara för att jag borde, utan för att det är trevligt.
Hoppas att det faktiskt håller i sig den här gången.
onsdag 27 augusti 2008
Uhhh
Uuuuh.
Jag har just jobbat 16 timmar (nästan i sträck, om man bortser från en paus med liten fika med säl, boa och axel).
Lunchkryssningen gick bra, jag fick helt överumplande applåder från hela båten och många komplimanger om min mat av nöjda gäster:
Jag gick på toa, när jag kommer ut igen står jonas där med mikrofon och pratar med gästerna, 100 gäster skriker "DÄR ÄR HON!" och börjar applådera och jubla.
Jonas: Det här är Cecilia, hon är ny här och är jääätteduktig. Hon är singel och är väldigt rik också.
Jag var mycket förskräckt, men glad, och bugade med värdighet.
förberedelserna för räkfrossan gick också ganska chill - ända tills jag tappade en 5-liters hink med majonäsbaserad röra i golvet.
Hinken sprack och sprutade stora mängder majonäs långt in under mina bänkar, det gottade även in sig ett par liter i de stora halkskydd/avrinnings-gummimatsgrejerna - som är stora, tunga och otympliga som fan. och har stora hål där majonäs trivs bra.
Där rök min middagspaus (Ingela gav mig en mazarin, jag åt en mazarin till middag. det är bra) och min tid som jag brukar använda till att städa och organisera i mitt lilla, lilla, lilla kök inför all action senare.
Så, mycket försenad i min verksamhet försöker jag få buffén klar i tid trots att det inte riktigt finns plats för det - då kommer folk in och går "aaaah, det finns inga bestick!". Jag hade glömt att diska besticken - mer tid går förlorad. ingen tid att städa.Jag hinner på något vis få ut buffén i tid ändå.
Folk kommer in igen och tycker att de inte har tid att skära upp brödet - det får jag göra.
Eftersom att bröden, brödkorgen och skärbrädan är väldigt väldigt stora, och mitt kök är väldigt väldigt litet försvinner 50% av mitt utrymme.
Jag börjar bli ganska stressad.
Skärtråden på osthyveln går av, så jag måste pilla och härja med den också
Att två av tre i serveringspersonalen är ganska nya hjälper inte heller - alla ställer saker på fel ställen så att allt tar mer plats, står ivägen och ser förvirrade ut och frågar mig distraherande saker hela tiden.
Folk får gärna vara nya och noobs, jag säger inte att de är dåliga för det och blamear dem inte - men idag var jag jättestressad och irriterad på allt.
De sista timmarna hasade jag runt väldigt modstulet, diskade, skurade och sulkade.
Jag trodde att det absolut bästa med mitt jobb var att diska den enorma räklådan som väger ett ton och har ett supervasst galler som räkbenen verkligen klistrar sig fast i.
Men nu vet jag att det är att kräla omkring på golvet och hyvla majonäs från undersidan av bänkar och skåp.
Glömma 10 liter jäsande deg i värmeskåpet är också en hit.
Nu har jag ooont i fötterna och ska sova som en sovräv. Jag börjar 15 imorgon, gott om tid för sömn. mmm.
(delay på posting, blogger strejkade igår)
Jag har just jobbat 16 timmar (nästan i sträck, om man bortser från en paus med liten fika med säl, boa och axel).
Lunchkryssningen gick bra, jag fick helt överumplande applåder från hela båten och många komplimanger om min mat av nöjda gäster:
Jag gick på toa, när jag kommer ut igen står jonas där med mikrofon och pratar med gästerna, 100 gäster skriker "DÄR ÄR HON!" och börjar applådera och jubla.
Jonas: Det här är Cecilia, hon är ny här och är jääätteduktig. Hon är singel och är väldigt rik också.
Jag var mycket förskräckt, men glad, och bugade med värdighet.
förberedelserna för räkfrossan gick också ganska chill - ända tills jag tappade en 5-liters hink med majonäsbaserad röra i golvet.
Hinken sprack och sprutade stora mängder majonäs långt in under mina bänkar, det gottade även in sig ett par liter i de stora halkskydd/avrinnings-gummimatsgrejerna - som är stora, tunga och otympliga som fan. och har stora hål där majonäs trivs bra.
Där rök min middagspaus (Ingela gav mig en mazarin, jag åt en mazarin till middag. det är bra) och min tid som jag brukar använda till att städa och organisera i mitt lilla, lilla, lilla kök inför all action senare.
Så, mycket försenad i min verksamhet försöker jag få buffén klar i tid trots att det inte riktigt finns plats för det - då kommer folk in och går "aaaah, det finns inga bestick!". Jag hade glömt att diska besticken - mer tid går förlorad. ingen tid att städa.Jag hinner på något vis få ut buffén i tid ändå.
Folk kommer in igen och tycker att de inte har tid att skära upp brödet - det får jag göra.
Eftersom att bröden, brödkorgen och skärbrädan är väldigt väldigt stora, och mitt kök är väldigt väldigt litet försvinner 50% av mitt utrymme.
Jag börjar bli ganska stressad.
Skärtråden på osthyveln går av, så jag måste pilla och härja med den också
Att två av tre i serveringspersonalen är ganska nya hjälper inte heller - alla ställer saker på fel ställen så att allt tar mer plats, står ivägen och ser förvirrade ut och frågar mig distraherande saker hela tiden.
Folk får gärna vara nya och noobs, jag säger inte att de är dåliga för det och blamear dem inte - men idag var jag jättestressad och irriterad på allt.
De sista timmarna hasade jag runt väldigt modstulet, diskade, skurade och sulkade.
Jag trodde att det absolut bästa med mitt jobb var att diska den enorma räklådan som väger ett ton och har ett supervasst galler som räkbenen verkligen klistrar sig fast i.
Men nu vet jag att det är att kräla omkring på golvet och hyvla majonäs från undersidan av bänkar och skåp.
Glömma 10 liter jäsande deg i värmeskåpet är också en hit.
Nu har jag ooont i fötterna och ska sova som en sovräv. Jag börjar 15 imorgon, gott om tid för sömn. mmm.
(delay på posting, blogger strejkade igår)
fredag 22 augusti 2008
Jag utvecklar.
När jag kom hem från stockholm igår ringde min mor och sa att Missi blivit sämre, så jag for dit på natten efter jobbet.
När jag kom dit gick hon mycket ansträngt runt i köket och pep hjärtskärande, jag plockade upp henne (hon vägde inte mycket mer än ett halvt kilo) och la henne på min madrass i vardagsrummet. Spenderade sedan större delen av natten på att ligga bredvid på helspänn för att inte väcka henne.
På morgonen kunde hon inte gå, hon försökte flera gånger men kollapsade.
Vid ett-tiden lyckades vi äntligen få dit en veterinär.
Och hon dog i min famn.
Hade det hänt för ett halvår sen hade jag antagligen inte varit i skick att skriva om det, men nu har hon varit gammal och trött så länge att jag redan accepterat att det är vad som kommer ske.
Jag mår inte bra, men jag mådde sämre av att se henne i det skick hon var.
Hursomhelst, jag kommer aldrig hitta en bättre katt.
Föräldrarna lär inte träffa mig så ofta nu, jag kommer nog inte ta mig tid att dra dit när inte Missi finns där.
Det var hon som var grejen med att komma dit; sitta framför TVn med en kopp te och ett mys i famnen.
Nu ska jag spendera mina lediga dagar med att vara emotionell och rama in bilder.
När jag kom dit gick hon mycket ansträngt runt i köket och pep hjärtskärande, jag plockade upp henne (hon vägde inte mycket mer än ett halvt kilo) och la henne på min madrass i vardagsrummet. Spenderade sedan större delen av natten på att ligga bredvid på helspänn för att inte väcka henne.
På morgonen kunde hon inte gå, hon försökte flera gånger men kollapsade.
Vid ett-tiden lyckades vi äntligen få dit en veterinär.
Och hon dog i min famn.
Hade det hänt för ett halvår sen hade jag antagligen inte varit i skick att skriva om det, men nu har hon varit gammal och trött så länge att jag redan accepterat att det är vad som kommer ske.
Jag mår inte bra, men jag mådde sämre av att se henne i det skick hon var.
Hursomhelst, jag kommer aldrig hitta en bättre katt.
Föräldrarna lär inte träffa mig så ofta nu, jag kommer nog inte ta mig tid att dra dit när inte Missi finns där.
Det var hon som var grejen med att komma dit; sitta framför TVn med en kopp te och ett mys i famnen.
Nu ska jag spendera mina lediga dagar med att vara emotionell och rama in bilder.
torsdag 21 augusti 2008
fredag 15 augusti 2008
A sort of a flower-shaped thing they make from an onion. Brilliant.
Jag sa någon gång att jag skulle fixa en bild på mina kyckling"sallader", jag vet inte om någon märkte det, men, here it is.Själv tycker jag att jag är ganska awesome.
(blomman är en lurigt skuren klyfta grillad och glaserad rödlök)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)